Kategoriarkiv: Kultur

Att vistas i Artipelag

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår var kulturen mångskiftande och intogs med flera sinnen. I den snöklädda naturen ligger Artipelag på Värmdö. En halvdags intag av konst, buffé och musik var mer än intagande. Konsten var intressant och med utgångspunkt i lärande, med Rudolf Steiner i fokus, som gjorde ”svarta tavlan” nästan till ett konstverk i sin form och tydlighet och pedagogiska improvisationskonst, och sedan fortsatte de visa ett sekel framåt med svarta tavlan som bakgrund och form för konsten. En hel del intressanta saker….liksom miljön utomhus…..en slags speglingar och rop kunde förnimmas…;-)
Buffén, liksom sällskapet, och många oväntade möten och lustiga sammanträffanden var också angenäma, men dagens stora upplevelse var ändå konserten med ”New eyes on Baroque”,
Radiokören, Jeanette Köhn, Nils Landgren, Jonas Knutsson, Eva Kruse, Mats Bergström ( istf Johan Norberg)!

Underbart skön och njutbar musik – Bach, och andra gamla godingar,  tolkades   på annorlunda sätt utan att man förlorade meningen med musiken.
Musik behöver nästan inte vara bättre än så.

Kände mig ovanligt finklädd i den välsittande Kulturkoftan igår…;-)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nog har jag ett bo i det som värmer och lyser upp mitt inre. Det är därför jag trivs. Hur skulle det annars gå? 😉

En naturlig plats …

För mig är denna plats så nära mig som en plats bara kan vara. Barfota har jag trampat marken sedan jag kunde gå. Och kisat ut mot den glittriga fjärden för att sen, när jag blev läskunnig, försjunka i någon bok – ett ständigt läsande barn, som jag var. I stan hade jag lekkamrater men här på landet hade jag ”läskamrater”, dvs alla mina vänner böckerna och eftersom jag var lillasyster fanns inte så många jämnåriga på tomten och de grannar som mamma och pappa kände hade barn i mina storasyskons åldrar. Men jag vantrivdes aldrig som jag minns det – jag fick den sortens träning i att ha långtråkigt, som jag inte tror att många av dagens barn får öva särskilt mycket på. I stället fick jag naturligtvis ett rikt inre liv….;-)
På alla upptänkliga platser satt jag och dagdrömde, när jag inte läste någon bok, förstås, och hörde knappt när de ropade uppifrån stora huset ”alla barn tvätta händerna och kom och ät!” Efter något tag skickades en spanare ut för att leta efter mig där jag satt nere vid vattnet bakom någon vassdunge – inte för att gömma mig, men för att det var mysigt. Ett med naturen, liksom…
När vi sedan kom hem efter sommaren ekade det i rummen och underlaget var stumt och drömmarna gick upp i rök…..nej, inte så farligt, men det fanns inte den grogrunden för lättflyktiga drömmar som virvlade iväg med ljumma sommarvindar eller dansade fram på de glittriga vågorna. Lika hastigt som de kom, lika hastigt försvann de. Kanske har marken där du går som barn, en alldeles särskild betydelse för ditt skapande och kreativa jag? En odling som inte får missbrukas, en kultur som gynnas av kontinuitet och som just därför tål att experimenteras med. Bara jordmånen är god, så. Att jämföra kultur med att odla, är ju inte så långsökt, eftersom det betyder samma sak. Och för att grödorna ska trivas, krävs vissa saker. Solljus, värme, vatten och en god jordmån. Då kan alla växter trivas….om inte någon kommer och trampar på dem och säger att kultur inte behövs….

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men vem skulle vara så dum, och säga en sån sak?