Kategoriarkiv: Öppna dörrar

I det gränslösa….

Ibland är ordet förknippat med något positivt, som i ”gränslöst vackert”.

För det mesta känns det lite låst. ”Det måste finnas gränser”….. ”Man kan inte gå över gränsen… ”Hejda dig lite!”
Gränspoliser är vi allihopa, allihopa, allihopa….jag med… och du med.
Känner mig skuldmedveten när jag helst inte vill att främmande människor tycker att de har rätt att knalla över tomten på landet. Men jag försvarar mig med att Allemansrätten är bra, men inte heller där har man rätt att gå så nära boningshus att man är inom synhåll. Jag menar…det finns ju gränser….
Men om någon kom och sökte hjälp, som hade gått vilse eller skadat sig. Om det var ett litet barn…..
Visst får vi rannsaka oss. Om det kommer människor från ett främmande land och söker hjälp hos oss. Människor som kommer från okända förhållanden som inte har ID-handlingar, inte talar rätt språk, men visar sig kunna hjälpa till med ett och annat som vi behöver hjälp med. Städa, bygga, vårda, köra sopor, undervisa, mm. Då säger vi inte att de tar för stor plats, att vi inte har råd, eller tid, eller lust att låta dem få den plats de behöver, och helst vill vi väl lära känna dessa nya människor som har rest så långt på farliga vägar för att komma just till våra marker, trädgårdar, restauranger, städer, byar, fotbollsklubbar, körer, föreningar, skolor och teatrar.
Jag kan inte tänka mig annat, för finns det gränslöshet finns inga gränspoliser, och finns förhoppning, finns ingen förstoppning. Så det så! 😉

Detta bildspel kräver JavaScript.

Varsågod, tag plats – dörrarna stängs!?

Allt är mitt

Ibland undrar jag hur många nya platser det finns.
Under årens lopp på webb och i bloggsammanhang, har diverse bloggar fötts. Första gången av ren nyfikenhet. Allra första gången jag försökte öppna en hemsida – för att av någon dunkel anledning lägga upp lite egen musik – fick den bära namnet ”Plats”. Det gick inget vidare. Det fanns inga vidare användarvänliga verktyg……Nu är kanske cirkeln sluten.
Men min första riktiga blogg fick heta ”Tid” – som jag ser som min mest officiella plats på nätet. Många roligheter har hänt ”under Tidens gång”, mycket har skrivits och dryftats på egen hand eller i samklang med andra bloggare, och jag har fått en hel del beröm av kända och okända läsare för mina skriverier där. Under en mer undanskymd period i livet öppnade jag en mer ”hemlig” blogg skriven under ytterligare en pseudonym, men som ändå var öppen för allmänheten. En sjukskrivningsperiod beskrevs där ganska ingående. Sen dess har mitt intresse för bloggar och deras utseende och innehåll växt till något astronomiskt stort. Jag har påbörjat en roman på ett ställe – men den bloggen är i högsta grad osynlig – men aldrig avslutat den, min vana trogen. Jag har ett antal arbetsbloggar med eget material – också hemligt, plus några andra bloggar – bildblogg, kattblogg, körblogg, etc.

IMG_1693

Nej, jag tröttnar inte, men jag vill ibland byta fokus. Kanske byta  fot, byta vinkel och horisont? Inte byta liv, kärlek, jobb eller kör, men ändå se på det hela ur en annan synvinkel.
När jag någon gång är hemma för att jag är sjuk..förkylning, eller någon annan trivial åkomma, hamnar jag förstås i soffan liggande eller sittande. Och  av någon anledning trivs tankar och idéer just i detta tillstånd mellan segt utgångsläge och långsamt tillfrisknande. Jag tror poängen är den att hjärnan inte har behövt gå för högtryck på några dagar. Alla tåg har inte kommit in till stationen och det finns luckor att fylla. Jag sätter mig till slut upp för att uttrycka något varav hjärtat är fullt och hjärnan är öppen för. Trots att min skalle är ganska rymlig, tycks den ändå vara känslig för trängsel.

Dags att luta sig lite...

Nå….vilken plats på jorden vill jag nu göra synlig?
En plats som kanske inte existerar? En plats som rymmer medmänsklighet och rättvisa. En plats med sinne för humor och glada skratt, som också ger utrymme för samtal och diskussioner. En plats med mycket musik. En plats i lyhördhetens tecken. En plats där du och jag trivs. En plats med högt i tak.

DSC06284

Många länder, organisationer, religioner och föreningar runt om i världen arbetar frenetiskt för att göra att min plats osynlig, eller att sänka taket, och i vissa fall vill de omintetgöra blotta tanken på platsens existens.
Så nu kanske det är dags att jobba tvärtom, att vi alla hjälps åt med att synliggöra dessa platser, med ”God Ton”. Och när vi väl har sett dem, vill vi inte ha något annat…..
Och när väl platsen är funnen är det hög tid att öppna dörrarna igen. Inte min mening att ”slå in öppna dörrar, men…”

IMG_2079

Vi kan ju ställa upp den på glänt. Vem vet vem som kikar in? Det farligaste skulle nog vara om dörrarna går i baklås. Då sker inget luftombyte….